XVI. Resultat och diskussion
Utifrån den här presenterade genomgången av de viktigaste källorna kan vi konstatera att det faktiskt inte är särkilt mycket vi verkligen känner till om slagen vid Lena och Gestilren. Vi kan föra samman de sparsamma kunskaper vi har till en allmän bild av vad som ledde fram till slagen, vilka som vann och i grova drag urskilja vad detta ledde till. Men om slagen som sådana, har vi mycket få konkreta uppgifter som är så pass säkra att de går att lägga till grund för en beskrivning av hur många som deltog, hur strategier lades upp och vilka stridstekniker som fällde avgörandet. Ja vi kan inte ens avgöra om det ena slaget var större eller mindre än det andra, eller om några danska soldater deltog i slaget vid Gestilren. Men vad kan vi då med rimlig säkerhet säga?
När uppgifterna om slagen för första gången börjar dyka upp i de svenska annalerna under senare hälften av 1200-talet, minst 40 år efter att Sverker dödats, är det ur ett tydligt danskt perspektiv det hela skildras. De danska Sunesönerna Ebbe och Lars har stupat vid Lena 1208. Kombinerar vi denna källuppgift med brevet från 1208 där påven ingriper till förmån för Sverker, som enligt brevets formulering troligen bett den danske kungen om hjälp då får vi en bild som är grundad på källor skapade relativt nära i tiden. Av brevet att döma har Sverker först haft någon sorts kontroll över minst tre av Erikssönerna och dessa har dödats. Den fjärde brodern lyckades fly och har sedan återvänt och tvingat bort Sverker från makten. Sverker har i sällskap med ärkebiskopen i Uppsala tvingats fly till Danmark och genom påvens ingripande hoppas han och den danske kungen att Erik skall tvingas bort från makten i Sverige. Om dateringen av slaget vid Lena till den 31/1 skulle vara korrekt och påvebrevet DS 135 skulle vara från den 13/11 skulle det kunna tolkas som att den danske kungens vädjanden om hjälp nått Innocentius III en tid efter slaget vid Lena och att påvens ingripande kan placeras mellan slaget vid Lena och slaget vid Gestilren. Men detta kan knappast tas för självklart. Man måste till en början med fundera på hur fort den danske kungen fått reda på omständigheterna vid Lena och vilken tid det kan ha tagit för ett kungligt eller ärkebiskopligt brev att nå påven med en bön om hjälp och hur fort påven eller andra ledande personer i Lateranen hunnit initiera och få iväg ett svar. En annan intressant detalj är att det i påvebrevet inte finns den minsta antydan om slaget vid Lena 1208, medan en beskrivning av händelserna vid Älgarås1205 finns med. Kan det vara så att påven någon gång efter händelserna vid Älgarås 1205 nåtts av en begäran om hjälp från den danske kungen, och att påvens brev med stöd nått biskoparna i Skara och Linköping först 1208, en tid efter slaget vid Lena? Kurian har i så fall inte känt till något om slaget vi Lena när brevet formulerades, och det är därför det inte står något om ytterligare stridigheter förutom det som hände vid Älgarås. Hur det än må vara med den saken så får man ett bestämt intryck genom innehållet i påvebrevet att Valdemar II stött Sverker (kanske även med soldater).
Genom annalernas formulering om att Sunesönerna Ebbe och Lars deltagit och dött vid Lena har man dragit den slutsatsen att det varit frågan om en omfattande dansk militär närvaro. Om det bara hade varit två okända danska stormän som omnämnts som stupade hade man nog kunnat förbigå det hela, men nu rör det sig alltså om två ledande representanter ur Hvide-ätten. Då dessa har befunnit sig i Sverige, med sina trupper, är det mycket möjligt att det rört sig om ett betydande antal krigare och precis som Bengt Jonsson påpekade 1989 är det fullt möjligt att det även rört sig om kavalleri (B.R. Jonsson 1989 s. 153-155). När Jonsson försöker ge en bild av Hvide-ättens militära verksamhet tycks det mig emellertid som om han ibland inte understödjer sin framställning tillräckligt väl. Bland annat använder han sig av ett citat ur Ericus Olais krönika från 1460-talet för att belägga hur erfarna och berömda krigare Ebbe och Lars var; ”strenuissimi et famiosissimi bellatores” (B.R. Jonsson 1989 s 153; Ericus Olai; Chronica Regni Gothorum s. 73). Att använda Ericus Olais krönika, skriven drygt 250 år efter slaget vid Lena, som ett sorts bevis på brödernas betydelse är minst sagt tveksamt. Då är det faktiskt bättre att använda formuleringen om bröderna som återfinns i Årboken 1208-1288; ”de Dacia milites nobiles”.
Hur man än väljer att beskriva Sunesönerna så är det rimligt att tänka sig att de befunnit sig i ledningen på en omfattande soldattrupp. Men hur många soldater man haft till sitt förfogande och hur de varit beväpnade går inte att utläsa ur det bevarade källmaterialet från 1200-talet. När därför Jan Guillou, Sven Sandblom, Erik Lönnroth och Bengt Jonsson diskuterar de olika taktiska övervägandena man gjort på båda sidor när Erik Knutssons förmodade fotsoldater med långbågar och spjutgårdar vid Lena mötte Sunesönernas lika förmodade kavalleri, så är det frågan om mer eller mindre välgrundade spekulationer. Bengt R. Jonsson försöker fylla på med detaljer från Lenavisan, men som vi såg ovan så är här det avgörande problemet att balladens nedtecknande är så sent som från 1500- och 1600-talen, alltså drygt 350 år efter slaget. Formuleringarna om ryttarna, de tomma sadlarna och de döda hästarna är så allmänt hållna att de väl rimligtvis kunde gälla vilken strid som helst under medeltiden. Vad som konkret i detalj hände i slaget vid Lena, går knappast att beskriva utifrån Lenavisan. Möjligen skulle man kunna säga att det är rimligt att tänka sig att Sunesönernas krigsmaskin innehöll kavalleri och att besegrandet av detta har vartit avgörande för utgången av Lenaslaget. De poetiska bilderna av hästar och tomma sadlar i Lenaslaget minner kanske om detta förhållande.
Att utifrån existenenen av en Lenavisa och frånvaron av en dylik ballad om Gestilren dra slutsatsen att slaget vid Gestilren varit mindre än Lenaslaget är inte särkilt välgenomtänkt. Ett sådant förfarande skulle i sin förlängning betyda att alla andra slag under medeltiden i Sverige varit mindre än slaget vi Lena, eftersom inga visor diktats om dem.
När det gäller Lenaslaget omnämns två ledande danska personer, Ebbe och Lars, som fallit och därtill många andras död. För Gestilrens del namnges två svenskar, Sverker och Folke, som fallna och därtill anges många andra som döda. Det vore ologiskt att tolka frånvaron av omnämnande av fallna danskar vid Gestilren på så sätt att där inte deltagit några danska trupper. En sådan slutledning borde ju i så fall logiskt sett betyda att det inte fanns med några svenska trupper i slaget vid Lena, eftersom inga fallna svenskar omnämns där, vilket naturligtvis är en orimlig slutsats. Tvärt om torde man bäst tolka Hvide-ättens och Valdemar II:s ingripande i konflikten så att de engagerat sig på Sverkers sida hela tiden. Sverker är 1210 fortfarande kusinbarn till den danske kungen och är eller har varit gift med Ebbe Sunessons dotter, brorsdotter till den dåvarande danske ärkebiskopen Andreas Sunesson, medlem i Hvide-ätten. Inget tyder på någon avgörande förändring härvidlag, med undantag för den 1208 fallne svärdfadern och hans bror Lars, men Sunesönerna dog inte ut med dem. Om den danske kungen och Hvide-ätten inte ställt sig bakom Sverker verkar det svårt att tänka sig att han 1210 åter igen skulle göra ett försök att avsätta Erik Knutsson. Inget i bevarade källor antyder att slaget vid Gestilren skulle vara något annat än ett slag – stort eller litet, vilket vet vi inte. I Sturlungasagan omnämns det ”märke” eller kungliga baner som Erik Knutsson låtit bära framför sig i slaget.
Ett intressant fenomen som bör beaktas är att det tycks finnas en viss skillnad i perspektiv när det gäller Erik Knutssons roll å ena sidan i det svensk-danska källmaterialet och å andra sidan i det norsk-isländska materialet. I de danska och svenska annalerna tycks man utgå från den besegrade sidan, man omnämner Ebbes och Lars död vid Lena och Sverkers flykt och den senares död vid Gestilren. I samband med det senare omnämns visserligen jarlen Folke och många folkungar, men då som döda. I de norska och isländska källorna berättas däremot om såväl den besegrade som den segrande sidan, och i det senare fallet är det Erik Knutsson som framträder. Om man kombinerar de olika uppgifterna så har Erik dödat såväl Ebbe Sunesson som Sverker Karlsson och blivit övervakad av Oden. När det gäller alla dessa konkreta händelserna behöver dessa inte vara ordagrant sanna, men berättelserna pekar på att det tidigt funnits ett annat perspektiv på slagen vid Lena och Gestilren. Det har då rört sig om segrarnas bild av händelseförloppet som utgått från den erikska kungaätten med Erik Knutsson i spetsen och folkungarna samt deras allierade i Sverige och Norge.
Om Strängnäsbiskopen Uffes brev om jarlen Knut Birgerssons gåva till Riseberga kloster korrekt återger vilka som var med vid Knuts dödsbädd samma dag som slaget vid Lena stod så torde det vara rimligt att föreställa sig att såväl kung Erik, de båda Birgersönerna Knut och Folke, västgötalagmannen Eskil och flera av den senares bröder deltagit i slaget. Tyvärr är brevet bara bevarat i en sen avskrift och det står inte i klartext att samtliga i brevet omnämnda personer faktiskt deltagit i slaget. Men man kan fråga sig av vilken anledning alla dessa högdjur slumpvis skulle befinna sig på så lämpligt avstånd att de samma dag som slaget stått kunde hinna skynda till Knuts sida innan han fick vara med om sin första himmelska morgonrodnad? Det verkar också orimligt att föreställa sig att biskop Ulf 1208 skulle ljuga ihop en ”närvarolista” som skulle bekräfta gåvorna till Riseberga kloster. Är brevets uppgifter falska så torde man få utgå ifrån att förfalskningen gjordes långt i efterhand, när ingen av de uppräknade kunde protestera längre och jag har inte sett någon forskare som på allvar ifrågasatt brevets autencitet.
Det har förekommit en hel del intressanta diskussioner om var de två slagen, vid Lena och Gestilren stått. Att slaget vid Lena stått i Västergötland torde stå utom allt rimligt tvivel, men om slaget verkligen stått i eller i närheten av nuvarande Kungslena är något som borde närmare diskuteras. Att enbart utgå från Lenavisans ord om att slaget stod ”mellan berg och lehna” är knappast att rekommendera, här krävs mera. Vad gäller slaget vid Gestilren, så kan man bara konstatera att det fortfarande är en gåta. Det har inte funnits någon känd ort med detta namn i Västergötland och den yngre varianten av den västgötska kungakrönikans lokalisering av Gestilren till ”mellan Dala och Lena” har ifrågasatts. De försök som gjordes under 1800-talet att placera Gestilren till Varv, utifrån en rad spekulativa tolkningar av ortnamn, håller inte för en modern granskning. Spekulationerna från 1600-talet, av Bureus och Messenius, där slaget placerades antingen i Uppland eller Västergötland, uppfattades under långt tid just bara som spekulationer. Men genom Lars Otto Bergs ”ortnamsnfynd” 1999 visade det sig att det funnits en ort i Uppland med namnet Gestilren, i alla fall under 1500-talet. Var det där, i Uppland, som slaget stod? I min artikel 2006 ifrågasätter jag emellertid lokaliseringen av slaget till Uppland (S. Lundberg 2006 s. 247 ff). Faktum kvarstår att den äldsta källan som anger var slaget vid Gestilren stod är kungakrönikan i D4, vars handskrift är från förra hälften av 1400-talet. Där lokaliseras slaget till mellan Dala och Lena i Västergötland.
Men var det då ett eller två ”avgörande slag” i Sveriges historia och var danskarnas nederlag så förödande som det ibland utmålas? Betydelsen av slagen vid Lena och Gestilren är svår att avgöra utifrån de bevarade källorna. I annalerna och i den västgötska kungakrönikan finns inte en antydan till värdering av stridernas betydelse för Sverige. Men från annat kontinentalt källmaterial känner vi till att den danska kungamakten och dess allierade stormannafraktioner ägnade sig åt en mycket aggressiv utrikespolitik riktad mot tyska och slaviska folk utefter östersjökusten. Man skulle kunna se stödet till Sverker som ett led i denna politik. Men vilket syfte detta stöd hade i Sverige, saknar vi kunskap om, vilket även gäller frågan om hur omfattande danskarnas nederlag var. När det gäller Gestilren där Sverker dödades saknar vi alla uppgifter om stupade danskar. Däremot torde det gå att föra ett resonemang om slaget vid Lena. I annalerna anges att två danska stormän föll och med dem många andra danskar, därtill kommer formuleringen om att det var ett stort danskt nederlag. I vilken mån beskrivningen i Lenavisan kan läggas till grund för att teckna bilden av en dansk militär katastrof, där nästan inga danskar återvände levande från valplatsen, är mera tveksamt. Även om Lenavisan diktades omkring 1300 så är det alldeles för lång tid som går mellan händelsen, balladens tillkomst och dess nedtecknande. Dock kan man helt klart säga att det förhållande att faktiskt två av Danmarks ledande stormän och krigsledare föll vid Lena måste uppfattas som att det var frågan om ett stort nederlag. Därmed inte sagt att nästan alla krigare också föll. Hur betydelsefullt nederlaget var för Danmark är svårt att säga, landet hade i alla fall kraft att under lång tid fortsätta sitt militära äventyr utefter Östersjökusten. Något som rimligtvis måste tolkas som att nederlaget vid Lena inte varit så avgörande, som ibland görs gällande. Efter slaget vid Gestilren, då Sverker stupade, blev Erik Knutsson oomstridd kung och allierade sig med den danska kungafamiljen genom sitt giftermål. Danmarks strategiska intressen visavi Sverige torde på så sätt ändå tillgodosetts och Erik hade nått sitt mål, d.v.s. att behålla makten för sig och sina anhängare.
XVII. Käll- och litteraturförteckning med förkortningar
Otryckta källor
Stockholm
Kungliga biblioteket (KB)
D 4 = Codex Holmiensis D 4 (Avskriftsvolym fr. 1400-talet)
D 9 = Codex Holmiensis D 9 (Handskrift av Chronica Gothorum 1508)
Rannsakningar om antiqviteter 1667-1684, F l. 9:3
Riksarkivet (RA)
E 8946, Riksarkivets Skoklostersamling Ser. I (Manuskriptsamlingen) som 48 in quarto (Handskrift av Chronica Gothorum 1517-1519)
Uppsala
Uppsala Universitetsbibliotek (UUB)
C 70 = Codex Upsaliensis C 70 (Avskriftsvolym fr. 1200-talet)
C 92 = Codex Upsaliensis C 92 (Avskriftsvolym fr. 1300-talet)
E 3 = Codex Upsaliensis E 3 (Handskrift av Chronica Gothorum 1528?)
E 219 = Fotokopia av Ängsöhandskriften (Handskrift fr. c:a 1300, förvarad på Ängsö slott)
Övriga källor
SDhk = Svenskt Diplomatariums huvudkartotek, Svenskt Diplomatarium (SD), Riksarkivet,
Stockholm
http://www.arnmagnusson.se/rundvandring/index.html
Tryckta källor
AS = Annales Suecici Medii Aevi, svensk medeltidsannalistik,
Bibliotheca Historica Lundensis XXXII, utg. Göte Paulsson, 1974, Lund
B 59 = Codex Holmiensis B 59, se CCSMA
CCSMA = Corpus Codicum Suecicorum Medii Aevi, Vol. 12, Äldre
Västgötalagen, 1950, Stockholm
DMA = Danmarks Middelalderlige Annaler, udg. ved Erik Kroman, Köpenhamn 1980
SD = Svenskt Diplometarium, (1829-), Stockholm
EK = Erikskrönikan enligt Cod. Holm. D2, Samlingar utgivna av svenska fornskriftsällskapet, häfte 231, band 68, utg. Rolf Pipping, (nytryck av häfte 158), 1963, Uppsala
Ericus Olai: Chronica Regni Gothorum, Textkritische Ausgabe von Ella Heuman und Jan Öberg, Acta Universitatis Stockholmiensis, Studia Latina Stockholmiensia XXXV, 1993, Stockholm
Historia Suecorum Gothorumque, Ericus Olai, 1654, utg. Johannes Loccenius, Stockholm
Historia Svecorvm Gothorvmqve, Ericus Olai, 1615, utg. Johannes Messenius, Stockholm
IA = Islandske Annaler indtil 1578, udg. ved Gustav Storm, Christiania, 1888 (nytr. Oslo 1977)
Lunde Domkapitles Gavebøger, udg. ved C. Weeke, Köpenhamn, 1884-1889 (nytr. 1973)
Olavus Petri: En Swensk Cröneca, Olavus Petri samlade skrifter, Band IV, red. Bengt Hesselman, utg. Jöran Sahlgren, 1917, Uppsala
Rannsakningar efter antikviteter, Band II, Häfte 1, Text, red. Carl Ivar Ståhle, 1969, Stockholm
Saxo Grammaticus = Saxo Grammaticus; Danorum Regum Heroumque Historia, Books X-XVI, The text of the first edition with translation and commentary in three volumes 1980-1981, Eric Christiansen, BAR Internationel Series 84, 118(i), 118(ii), Oxford
SGL I = Samling af Sweriges Gamla Lagar I, Westgöta-Lagen, utg. H. S. Collin och C. J. Schlyter, 1827, Stockholm
SMB 2 = Sveriges Medeltida Ballader, Band 2, 1986, Uppsala
Soga om birkebeinar og baglar, Boglunga Sogur, del I, 1988, utg. Hallvard Magerøy, Norsk historisk kjeldeskrift-institutt, Norrøna tekster nr. 5, Oslo
Soga om birkebeinar og baglar, Boglunga Sogur, del II, 1988, utg. Hallvard Magerøy, Norsk historisk kjeldeskrift-institutt, Norrøna tekster nr. 5, Oslo
SRS = Scriptores Rerum Svecicarum Medii Aevi, Tom. I-III, 1818-1878, Uppsala
Sturlunga saga, band 1, 1906-11, utg. Kr. Kålund, udgiven af Det kongelige nordiske oldskrift-selskab, Köpenhamn och Kristiania
Sturlunga saga i dansk oversættelse, 1904, utg. Kr. Kålund, udgiven av Det kongelige Nordiske oldskriftselskab, Köpenhamn och Kristiania
??Äldre Västgötalagen, reproducerad i fotografiskt tryck 1889??, utg. Algernon Börtzell & Harald Wieselgren, Stockholm
Litteratur
Ahlström, Torbjörn, 2006, Skeletten från jarlen Birger Magnussons grav i Varnhems klosterkyrka, Skrifter från Västergötlands museum nr 34, Skara
Ahnlund, Nils, 1945, ”Vreta klosters äldsta donatorer”, (s. 301-351), Historisk Tidskrift 1945
Andersson, Ingvar, 1928, Källstudier till Sveriges historia 1230-1436, Lund
Axelsson, Sven, 1955, Sverige i utländsk annalistik 900-1400, Stockholm
Beckman, Bjarne, 1955, Matts Kettilmundsson och hans tid II, 1319-1326, Stockholm
Beckman, Natanael, 1912, Ur vår äldsta bok, Stockholm
Bendz, Gerhard, 1944, ”Ericus Olai: Chronica Gothorum”, (s. 110-116), Scandia 1944
Berg, Lars, Otto, 1999, ”Var låg Gestilren?”, (s. 81-86), Namn och Bygd nr. 87
Bolin, Sture, 1931, Om nordens äldsta historieforskning, Studier över dess metodik och källvärde, Lund
Bolin, Sture, 1935, ”Folkungarna. En terminologisk och historiografisk undersökning”, (s. 210-242), Scandia 1935
Bråthen, Alf, 1995, Dated wood from Gotland and the diocese of Skara, Trollhättan
Carlsson, Gottfrid, 1954, ”En svensk drottnings andaktsbok?”, (s. 101-110), Nordisk tidskrift för bok- och biblioteksväsen 1954
Carlsson, Sten, 1953, ”Folkungarna – en släktkonfederation”, (s 72-105), Personhistorisk Tidskrift 1953
Danmarks Historie, bind 3, Hal Koch, 1963, Köpenhamn
Danmarks historie bind 1, red. Aksel E Christensen m.fl., 1978, Danmark
Fridell, Staffan, 2004, “Gästre och Gæstilren”, (s. 39-45), Ortnamnssällskapets i Uppsala Årsskrift 2004
Gahrn, Lars, 1988a, Sveariket i källor och historieforskning, Göteborg
Gahrn, Lars, 1988b, ”Gestilren”, (s. 33-42), Ortnamnssällskapets i Uppsala Årsskrift 1988
Gahrn, Lars, 1990, ”Gestilren -fördjupat meningsutbyte” (s. 25-32), Ortnamnssällskapets i Uppsala Årsskrift 1990
Gyldendals og Politikens Danmarkshistorie, bind 4, Ole Fenger, 1989, Danmark
Harrison, Dick, 2002, Jarlens sekel, Stockholm
Hermansson, Lars, 2000, Släkt, vänner och makt, Göteborg
Hildeman, Karl-Ivar, 1950, Politiska visor från Sveriges senmedeltid, Uppsala
Hildeman, Karl-Ivar, 1955, ”Ballad och vislyrik”, (s 223-270), Ny illustrerad svensk Litteraturhistoria I, Stockholm
Holm, Gösta, 1958, ”Några problem i Alexanderforskningen”, (s. 210-244), Arkiv för Nordisk Filologi, band 73
Högberg, Folke, 1960, ”Gestilren Ett 750-årsminne”, (s. 87-96), Västergötlands Fornminnesförenings Tidskrift 1960
I Arns fotspår, 2003, text Anja Praesto m.fl., broschyr utgiven av Västergötlands museum, Skara
Ingvar-Nilsson, Birgitta, 1997, ”Slaget om Gestilren”, Dimbobygden 1997
Ingvar-Nilsson, Birgitta, 2005, ”Gestilren – något nytt?”, Dimbobygden 2005
Jansson, Sven-Bertil, 1987, Erikskrönikan, Stockholm
Johnson, Rakel, 1993, ”Släkten och staten”, (opublicerad D-uppsats), Historiska Institutionen, Göteborgs Universitet
Jonsson, Bengt, R., 1989, (tryckår 1991), ”Bråvalla och Lena I”, (s. 49-166), Sumlen 1989
Jonsson, Bengt, R., 1990-1991, (tryckår 1993), ”Bråvalla och Lena II” (s. 163-458), Sumlen 1990-1991
Jonsson, Bengt, R.,1992-1993, (tryckår 1999), ”Bråvalla och Lena III”, (s. 9-278), Sumlen 1992-1993
Klemming, Gustaf, E., 1844, Flores och Blanzeflor, SFSS 1, Stockholm
Kraft, Samuel, 1930, ”Står Erikskrönikan i direkt litterärt samband med den västgötska kungalängden?” (s 482-488), Historisk Tidskrift 1930
Larsson, G., Mats, 2004, ”Gestilren och Sverkers backe”, (s. 46-51), Ortnamnssällskapets i Uppsala Årsskrift 2004
Liffman J., W. & Stephens, Georg, 1849, Om kung Arthur och hans runda bord, en svensk rimmad dikt från 1300-talet, SFSS 5, Stockholm
Linde, Gunnar, 1989, ”Gestilren. Ett försök till lokalisering”, (s. 36-41), Ortnamnssällskapets i Uppsala årsskrift 1989
Lindkvist, Thomas & Ågren, Kurt, 1985, Sveriges medeltid, Stockholm
Lindskog, P. E., 1812-1816, (faksimil 1985), Försök till en korrt beskrifning om Skara stift, Ed
Lundahl, Ivar, 1961, Det medeltida Västergötland, Nomina Germanica – Arkiv för germansk Namnforskning 12, Lund
Lundberg, Stig, 2006, ”Gestilren – fortfarande en gåta”, (s 247-257), Västergötlands Fornminnesförenings Tidskrift 2005/06
Läffler, Frits (Fredrik), L., 1905, “Om en samling Versus memoriales” (s. 36-50), Antiqvarisk Tidskrift för Sverige 1905
Läffler, Frits (Fredrik), L., 1908, ”Till 700-årsminnet af slaget vid Lena”, (s. 43-48, 92-101, 137-177), Fornvännen 1908
Läffler, Frits (Fredrik), L., 1909, ”Till 700-årsminnet af slaget vid Lena” forts., (s. 120-125), Fornvännen 1909
Lönnroth, Erik, 1964, ”De äkta folkungarnas program”, (s.13-29), Från svensk medeltid, Stockholm
Lönnroth, Erik, 1983, ”Västergötlands tidiga historia”, (s. 30-38), Västergötlands Fornminnesförenings Tidskrift 1983-1984
Norborg, Lars-Arne, 1972, Källor till Sveriges historia, Lund
Noreen, Erik, 1929, ”Olika händer i Cod. Holm. D4.”, (s. 263-270), Studier tillägnade Axel Kock, tilläggsband till ANF 1929, Lund
Nya Alla tiders historia, Börje Bergström m.fl., 1989, Liber, Lund
Nyrin-Heuman, Ella, 1944, Källkritiska, textkritiska och språkliga studier till Ericus Olai: Chronica Gothorum, Lund
Pipping, Rolf, 1926, Kommentar till Erikskrönikan, Helsingfors
Odhelius, Thorerus, Disertationis historica de Wartofta, 1750, Uppsala
Ortnamnen i Skaraborgs Län XVII, Naturnamn, Ivar Lundahl, 1970, Uppsala
OUÅ = Ortnamnssällskapets i Uppsala Årsskrift, se respektive artikelförfattare
Rosén, Jerker, 1978, Svensk historia 1, Lund
Sandblom, Sven, 2004, Gestilren 1210 Striden stod i Uppland! I Gästre!, Enköping
Sawyer, Peter, 1991, När Sverige blev Sverige, Alingsås
SBL= Svenskt Biografiskt Lexikon, band 6
SFSS = Samlingar utgivna av Svenska Fornskriftssällskapet, se respektive utgivare
SL = Svenska Landskapslagar, se respektiver del
Schück, Adolf, 1952, ”Studier i Skänningeannalerna”, (36-48), Historisk Tidskrift 1952
Sjöbeck, Louise, 2004, ”Arn – fiktiv riddare i en faktisk miljö”, (opublicerad uppsats), Museion, Göteborgs Universitet
Snorres Edda, 1997, övers. Karl G. Johansson och Mats Malm, Stockholm
SOSk = Ortnamnen i Skaraborgs Län, se respektive del
Svenska Landskapslagar 5, Äldre Västgötlagen m.fl., utg. Åke Holmbäck och Elias Wessén, 1979, Uppsala
Tunberg, Sven, 1951, ”Folkungarna”, (s. 203-212), Svensk Tidskrift 1951
VFT = Västergötlands Fornminnesförenings Tidskrift, se respektive författare